
Det finns de som ogillar att homosexuella par adopterar barn. Deras motvilja att låta
homosexuella par adoptera grundar sig inte på vad som är bäst för barnen, utan snarare på en
rädsla för homosexualitet och det som är annorlunda. När man talar om vad som är bäst för
barn måste man se till hur verkligheten ser ut idag och inte utgå från en värld som endast finns
i våra dagdrömmar.
I dagens Sverige är det mycket ovanligt med adoptioner av barn som kommer från vårt eget
land. Barnlösa par, ensamstående eller par som vill ha fler barn adopterar till nästan 100%
barnen från andra, fattiga länder. Jag och min man har själva adopterat ett barn från ett
östeuropeiskt land. Detta land och många andra gör nog sitt bästa för att hjälpa föräldralösa
och på annat sätt utsatta barn, men deras ekonomiska resurser räcker helt enkelt inte till för
alla dessa behövande barn.
Vad är då alternativet för de föräldralösa barn från fattiga länder som inte adopteras? I
väldigt många fall väntar svält, barnprostitution, kalla dagar och nätter på gatorna, sjukdom,
missbruk, kriminalitet och total psykisk och fysisk misär. Några barn- de som är mer lyckligt
lottade- växer upp på barnhem, men även där finns begränsade resurser. De kan inte alltid
äta sig mätta. De växer upp utan kärlek från vuxna föräldrabilder samt saknar utbildning och
sjukvård. Även om barnhemsbarnen får bättre omvårdnad än barnen på gatorna, så kommer
dock den dag då de i tonåren måste stå på egna ben. Då väntar tyvärr samma scenario som jag
beskrivit för gatubarnen och barnhemsplatserna är få.
Med denna utgångspunkt så är varje barn som kan adopteras av en eller två kärleksfulla
föräldrar en stor förbättring för varje enskilt barn, oavsett föräldrarnas sexuella läggning.
Vissa politiska partier anser att ”varje barn har rätt till en mamma och en pappa”. Jag skulle
hellre vilja säga: ”varje barn har rätt till en kärleksfull uppväxt under goda förhållanden”. I
vårt land finns en mängd barn som växer upp med bara en mamma eller en pappa. Och för
varje utländskt barn som inte adopteras väntar oftast ingen annan mamma eller pappa, bara
gatans misär.
Nog ser man till barnens behov om man låter dem få en kärleksfull framtid hos homosexuella
föräldrar istället för att lämna dem till barnprostitution, missbruk och svält på gatan. Behovet
är så stort! Låt både heterosexuella, homosexuella och ensamstående få rätten att prövas för
adoption – för barnens bästa!