raneborns.blogg.se

Jag såg på ett TV-program igår som handlade om månggifte på den iranska landsbygden. Tydligen är det tillåtet att gifta sig med flera fruar enligt koranen om man har gott om pengar. I början av filmen ville de fyra fruarna först vilja ge en bild av att allt var frid och fröjd när flera kvinnor delade på en man, men så enkelt var det inte. Mannens gamla mamma var också med i filmen och det gick inte att låta bli att skratta åt hennes kommentarer. "Min son tänker bara på fitta", sa hon. "Nej, så kan du inte säga", sa de fyra fruarna förskräckt, de filmar ju. "Du måste säga något bra om din son!" Den gamla kvinnan himlade busigt med ögonen och sa: "Jo, han är bra..... på att ligga med er alla."

 

När de fyra fruarna intervjuades var för sig, visade sig bekymren med månggifte. Alla var svartsjuka på varandra. De hade alla många barn med mannen. De ansåg att deras man var deras herre och utan honom hade de inget liv och ingen möjlighet att överleva. Utan jobb och utbildning så fanns inget annat för dem än att sköta hemmet och mannens önskningar. Den första frun hade först protesterat när mannen ville ta sig en till fru, men då blev hon misshandlad och slagen tills hon gav med sig. Det fanns andra män i byn som tyckte att det räckte med en fru.

 

Jag själv tror inte på månggifte. För mig är trohet mellan en man och en kvinna, eller mellan två personer av samma kön, något heligt. Lojalitet, kärlek, omtanke och att man finns där för varandra i både goda som svåra tider är väldigt viktigt för mig. Man ska kunna lita på sin partner fullständigt, men samtidigt kunna ge varandra frihet att utvecklas och uppnå sina drömmar. 

 

Livet är inte en dans på rosor. Ibland kommer svåra stunder när livet känns tungt. Då måste man försöka se positivt på framtiden och ett stöd från en partner eller vän betyder väldigt mycket. Man kan aldrig ta kärlek för givet, utan man måste kämpa för att behålla den och anstränga sig för att den ska växa sig stark.